Vardagen som mamma Gluten & Laktos intolerant

Halva min gravidet hade gått. Jag började få smärtor i ryggen, mer än vanligt. Har ju problem sedan inna med ryggen men nu började det göra ont. Magen började bli riktigt stor och det va jobbigt att böja sig ner och ta på skorna. Det va ansträngande att bara ut och gå.
Dagarna gick ganska fort och magen växtre bara mer.
Ja eller inte bara magen sakta började även lår och bröst bli stora. Höfterna blev bredare och ännu större storlekar behövde köpas på kläderna. Ibland använde jag jonas tröjor, men hans byxor kunde jag inte heller ha. Brösten började bli strörre och större. V. 30 började och mer än halva graviditet va förbi. Kändes bra att man va över mitten strecket och närmare slutet. 

Nu började jag gå upp mer i vikt. Fötetrna började ömma och blev svullna. Man började se strecken efter sockarna på benen. Mitt blodtryck blev högt och jag va väldigt trött oftast hela tiden. Klarade inte längre köra bil. Somnade nästan så fort jag satte mig i bilen.  Kände mig klumpig och ofräsch. Gillade inte alls hur jag blev.
Magen va mysig men allt det andra hade jag gärna sluppit. Graviditet som börjat så bra va påväg in i en jobbig graviditet. Jag gick från lite storlek 36 i skor till 37-38 eftersom fötterna svullnat upp så mycket. Mina knän såg ut som bollar och va fyllda med vatten. Mina feta låt va inget vidare snygga dom heller. Gick från storlek 34 till storlek 40 på byxor.. Då kände man sig lagom snygg när man gått upp så mycket. Brösten va från början normala c.kupor och såg nu ut som två meloner i storlek dubbel D. Väldigt påfrästande för ryggen va dom. Visst har man väl drömt om stora bröst men ack inte på detta viset och inte så stora tack.

Va på mycket kontroller fleras gånger i veckan. Mätte mage och tog puls. Va på extra ultraljud eftersom mitt blodtryck va högt och bebis hjärtljud mycket höga. Blodtrycket började sticka iväg ganska rejält. Komemr inte ihåg i siffror men det va inte normalt ialla fall. Fick fortsätta att åka in på kontroller i Halmstad en gång i veckan.
Där dom gjorde ctg undersökningar också. Dom sa att barnet va ganska stort eftersom jag hadde en väldigt stor mage. Det lät inte alls kul och jag hoppas på att vi skulle få föda tidigare ialla fall. Hade mycket sammandragningar från v.25. Efter vecka 30 började det emr kraftiga och kunde göra riktigt ont ibland. Nätterna va ofta vakna för bebisen levde luckan och det gjorde riktigt ont ibland.

V.34 fick jag kraftiga värkar och det gjorde jätte ont. Grät mig igenom vissa av dom. Jonas jobbade men som tur va i Hylte så han fanns ganska nära till hands. Efter jag stått i varm dusch över en timma ringde jag till förlossningen med gråten i halsen.Dom ville få det till att det va nog bara lite förvärkar. Vad ska man säga och tro..? Sa att jag stått varmt jätte länge och att det inte går över. Värkarna va ganska täta med ett par minuter mellanrum. Till slut sa dom att vi skulle åka in. Vilket vi gjorde. När vi kom in på undersökning visade det sig att det inte alls va förvärkar utan att det va dom riktiga värkarna som satt igång. Bebis ville ut. Visst att jag ville föda lite tidigare men kanske inte vecka 34..

Jag fick ett rum. Fick försöka vila och läkarna kom i och undersökte mig med jämna mellan rum. Men värka avtog inte. Jag fick smärtstillande men gjorde så himla ont. Felet va att jag inte va öppen knappt en cm..
Så det va inte dags för bebis att komma än.. kroppen ville inte det men bebisen ville det. Jag fick först en spruta men det kände inte alls.. efter andra sprutan gjorde det bara mer ont sen fick jag en tredje och efter någon timme började värkarna försvinna. Fick sova över och vila upp mig.
Tur vi hade syster jenny och henrik istan som va snälla att ta Levis.

Vi åkte hem igen och det fortsatte som vanligt. Men nu började min vikt skena iväg rejält.
Gick upp flera kilo i veckan.. mer vatten samlades och jag ahde svårt att gå.. fötterna gjorde ont..
Det blev ännu fler kontroller. Flera gånger i veckan åkte vi in till förlossningen för kontroller. och gjorde ett ultraljud till. Det va inte bebis som va stor jag hade väldigt mycket vatten.

V.39 på min vanliga kontroll hos Bm blev carin väldigt orolig över mig och bebis.
Jag hade många svimningskänslor och mycket flimmer..
blodtrycket bara steg och hon ringde till förlossningen. Vi fick åka in.
Det va en Måndag komemr jag ihåg. Vi gick runt och tittade och dom visade oss massor.
Vi blev inlagda över natten. Dagen därpå blev det ändå fler kontroller.
Dom spräckte fosterhinnan på mig. Sen gjorde odm inget mer den dagen förutom kom och titatde till oss då och då. Jonas fick inte sova där. Det va fullt. Han sov hos min farmor istan istället så han va nära ialla fall.
Sov den natten ganska bra. Det va skönt att veta att man va där det fanns hjälp att få och någon som kolalde till en. Åt frukost på morgonen med jonas sen va det undersökningar igen.
Värkarna började så smått sättas igång.

Tills det sa pang och gud va ont jag fick..
Dom satte dropp.. jag kunde inte stå inte gå inte ligga. Det va det värsta smärtan jag någonsin upplevt.
Dom bad mig stå och vagga.. jag komemr ihåg hur arg jag va.. jag ville bara hem..
ville inte alls stå där som en jävla anka och vagga det gjorde grymt ont..
Ville lägga mig ner men det fick jag inte.. jag skrek så mycket att jag inte visste var jag skulle bli av..
jag klagade och va arg på allt och alla..  grät så tårtna sprutade. visste inte vad jag skulle göra..
Ville bara bort.. ville att allt skulle ta slut och att smärtan skulle försvinna.
Jag fick äntligen lägga mig i sängen.. eller britsen eller vad man ska kalla det..
Dom ville jag skulle ligga på sidan det gjorde ju ändå ondare.. jag ville bara ligga på rygg och hålla emot..

kändes som hela jag skulle spricka där nere ingen vacker känsla vill jag lova..
Förstår inte dom som frivilligt vill uppleva detta igen..
Från det att jag började få värkar tjatade både jag och Jonas om bedövning..
jag hade också önskat detta i min journal..
javisst det sak du få men vi måste vänta tills du äör mer öppen sa dom hela tiden.
jag gjorde inget annat än bad om den jävla bedövning ..
hände ingenting.. låg ner och skrek.. tror nog hela korridoren hörde mig.
Men det sket jag fullständigt i.. jag kunde inte hantera mig själv.. jag visste inte vad jag gjorde eller sa..
allt bara kom..

ialla fall när jag legat där en stund och skrikit efter den där ryggmärgsbedövning kom hon till slut och sa att jag nu skulle få den.. Jag kände mig lite tryggare och längtade verkligen efter den.
Hon gick för att förbereda den och kom in i rumemt igen. tiottade på mig och sa nej du kan inte få någon bedövning nu är du snart helt öppen! Jag blev så förbannad!
varför i helvete kunde ni inte gett mig den när jag ville ha den då..
Det va en av barnmoskorna som bad mig va tyst nu och försöka koncentrear mig på att börja krysta..
Jag bara VA!?NU!? Dom öka droppen ännu mer och det gjorde bara ondare..
Dom gav mig lustgasen ch sa att den skulle hjälpa mig.. jomen visst!
förste felra gånger men bara mådde illa.. hade spypåsen i ena handen och lustgasen i andra
mådde så jävla dåligt slängde iväg de där skiten och fick väl klara mig utan bedövning..
hade ju redan så ont.. men dom bara tjatade om den där lustgasen och sa att jag gjorde fel för den ska funka.
men det dom inte fattade är väl att folk och kropapr är olika det funkar inte på alla ska jag behöva spy flera gånger för attd om sak förstå det..
struntade i vad dom sa ialla fall..
kunde inte längre hålla på kystvärkarna.. kroppen gjorde som den själv ville..
hade ingen kontroll kunde inte hejda mig.. kunde inte hålla emot..
allt gick för fort.. kändes som hela nederdelen på mig sprack...
Men ut kom hon ialla fall hon va blå men skrek lite ialla fall..
Jag va lättad.. kände inte ens när hon sydde mig..
hon sydde både utvändigt och invändigt.. Nu hade jag ialla fall min lilla tös på magen :o)
jag va lycklig.



Min vackra lilla tös <3

Det förstörde dom genom att tappa hela "kakan" på golvet så blodet skvätte i hela rummet..
Dom tog i väg och tvättade av henne och tog på henne en filt.
Dom hjälpte också till att klä henne efter undersäkningen på henne.
Hon hade lite gulsot men annars mådde hon bra. Det va tur att det gick fort för hennes skull för hon började tappa hjärtljudet. Därför dom hela tiden öka droppet. I slutet hade jag ingen vilopaus allt bara gick  å fort värk på värk.. väldigt jobbigt.

Väl "färdiga" skulle jag äntligen få dusch av mig och gå på toaletten...
höll på att svimma flera gånger och fick ha hjälp med både och..
Fick en mysigt bricka med mat.. va ju dödshungrig..
kändes som man inte ätit på flera dagar..
men kunde inte få i mig så mycket ialla fall..

Vi blev flytatde till BB.. kändes bra. Men jonas fick inte sova där denna natten heller.
Det va skönt att få vila nu. Det tog på krafterna..  men kände att jag aldrig vill uppleva denna smärta igen inte på detta viset.. Kunde inte sitta ner.. kände mig som en gammal invalid tant som försökte ta sig fram och sätta sig ner.. fick ha hjälp av jonas och hålla i mig vart jag än gick och skulle sätta mig..
hade så ont.. smärtan ville aldrig ta slut..
kissa va nog det värsta.. gjorde så ont så jag grät..


fortsättning följer...
----------------------------------------------------------------------------------------

Vi stannade på BB i två dagar. Det va skönt att vila upp sig men kände hela tiden att jag ville hem.
Man va så himla beroende av allt och alla på bb fick inte sova eller äta när man ville..
kände sig inte bekväm. Så vi fick ialla fall åka hem andra dagen va så skönt.
Så vi fick hembesök istället några gånger. Va himla gott.

Väl hemma kändes det bra. Allt va så mysigt med liten bebis <3
Hon va en underbar liten tjej com va så himla snäll sov och åt och skrek inte all mycket.
Jätte snäll. (Men det har vi fått tillbaka nu haha NU ÄR HON EN RIKTIGT BESTÄMD DAM!)

Mina besvär fortsatte hemma. Det slutade inte göra ont..
Hade så ont när jag kissade.. ajajaj men det va tydligen ingen fara..
Det sved så jag nästan höll mig istället för att gå på toaletten.
Riktigt dunkande smärta hela tiden.
Så började magen också spela mig ett spratt..
Kunde inte äta något utan att det kom ut lika fort.
Levde på i princip pasta och grönsaker. Det va vad som kunde stanna kvar i magen.
Allt som hade med mjölk att göra va ännu värre än det andra.
Hade så ont i magen och fick springa flera gånger om dagen på toaletten.
Gjorde så ont där nere också.

Va på efterkontroller och berättade hur jag kände.
Hade ju jätte ont och det kändes jätte konstigt. Kändes som jag inte hade fullt ut med känseln
och att jag inte kunde hålla mig när jag fick ont i magen. Allså kunde inte hålla avföring
(kanske inte låter så fräscht men vad skulle man göra) Har man spruckit upp och dom inte gjort sitt jobb och sytt mig riktigt hade detta nog aldrig hänt. Magen hade väl inte spelat någon roll.
en ialla fall på mina gyn undersökningar sa dom att allt såg bra ut och va helt normalt.
Även fast jag inte kunde knipa alls bra..
Va på några samtal och unersökningar men allt skulle bli bra jag skulle inte oroa mig sa dom.

Iallafall i somras 2009 två år efter Tunisias fötts har jag fortfarande problem med mage och ändtarm.
Och vill kolla upp det en gång till eftersom vi nu funderade på syskon till Tunisia.
Jag fick ett samtal som kändes okej och tid hos en läkare i Hylte som
va för underlivet.. eller något sånt ;O)
Vi pratade och jag berättade hur jag kände och om den dåliga responsen jag fått.
Hon frågade om jag ville att hon udnersökte mig, och visst
inte så trevligt men det ville jag ju givetvis, vill ju få ett slut på det
(jag har allså fortfarande problem med mage och tarm 3 år efter)
Hon såg direkt att något va fel.. "Oj sa hon ja såhär ska det ju inte se ut"
Det hr kan nog få opereras minst en gång och barn tycker jag inte du ska tänka på än"
vadå att man blir chockad och samtidigt arg..
när dom hela tiden fått mig att verkar knäpp...
Jag hade alldeles för liten "mellangård" knappt något alls..
Knapt någon knipförmåga alls.. och inte mycket känsel..

Några måndaer efter väntetiden..
Jag blev skickad till Halmstad för samtal och undersökning hos specialist.
Samma sak där en jävla hemsk undersökning och något va fel innuti som hon inte kunde se utan ville skicka mig till Malmö för vidare undersökning av en mycket duktig känd specialist på kirurgi avdelningen.

Dock va min väntetid på att få komma till Malmö 7 månader.. kändes lagom roligt!
Men tur nog fick jag komma in 4 månader tidigare pga återbud.
Sagt och gjort åkte dit också och fick nu konstaterat att : Mina ringmuskler är väldigt dåliga varav den ena är nästan helt ur fuktion. Ingen knipförm¨ga fanns som det skulle och jag är felsydd efter förlossningen.
Dom har sytt mig snett eller på något vis fått andra musklen att också bli dålig..
Detta går tydligen aldrig att laga genom en operation.. (tack )
Det man kan göra är att operara en så kallad "vägg" innan musklerna som hjälper till att skydda innan det kommer fram till musklerna. Men hon trodde också jag bara behövde opera mig en gång. Jag får absolut inte föda vaginalt mer och jag ska helst om inte för min egen skull vänta med barn till utredning är färdig.
Hon skickade min journal till halmsatd igen och begärde att jag skulle få en gastronomiundersökning (tror det heter så?) av min mage för kost och ev åtgärder medicin eller dylikt..
Därefter detta är gjort kunde dom gå vidare med den ev. operationen..
Nu väntar jag fortfarande på att få en tid i Halmstad för min magen..
denna eviga väntan gör det drygt och skaffa barn ser mörkt ut..
Men vi har sagt att blir jag gravd så blir jag då tar vi det eftersom..
men vi planerar inga barn för tillfället men jag tar heller inga preventivmedel.

Nu äter jag imodium plus för magen funkar ganska okej.
men dom dgaar jag mår som värst kan jag inte ens jobba...
fått gå hem från lantmännen två gånger för jag mått så dåligt i magen och inte kunnat gå ut från toaletten förrens jag måste in igen.. hur kul är det att stå i kassan då? magen kraschar och får springa på toa med världens
värk i magen.. nej funkar inte.. man mår inget vidare..
Nu när jag fått vikariatet i torup är det lite lugnare..
vet inte men är precis som jag blir nervös när jag vet att jag inte har toalett tillgänglig lätt..
och det ahr jag ju på jobbet i torup vilket är jätte tryggt att veta.

uppaterar vidare när jag vet mer...